Svensk ordbok 2009, webbversion

klima´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en klim·at·et●genom­snittliga väderleks­förhållanden in­om ett större om­råde meteorol.JFRcohyponymväder 1 klimatförändringklimattypklimatzonhavsklimatinlandsklimatfuktigt klimatkontinentalt klimattropiskt klimat○äv. ngt ut­vidgatdrivhusklimatinomhusklimat○äv. bildligtstämning förhandlingsklimatdet är viktigt med ett positivt klimat på arbets­platsensedan 1697av grek. klim´a ’lutning’ (speciellt lutningen hos jorden från ekvatorn mot polen); jfr klimax