substantiv ~en ~ar
klim·ax·en●intensiv höjdpunkt
vanligen av ngt positivt
af.psykol.JFRcohyponymkulmen
sången stegrade sig mot en klimax○spec. i sexuella sammanhangJFRcohyponymorgasm
de uppnådde klimax samtidigtsedan 1850av grek. kli´max med samma betydelse, eg. ’stege’