substantiv ~n klingor
kling·an●blad på större hugg- eller skärverktyg eller vapen
verkt.kapklingastilettklingasvärdsklingasågklingasedan 1548av ty. Klinge med samma betydelse, till klingen, se 2klinga
2kling`a
verb ~de ~t
kling·ar●ljuda med en harmonisk blandning av (ljusa) toner
el. med en enda ren ton
musikJFRcohyponym2ringa 1
klockan klingadeklingande spelklingande bjällror○äv. i opers. konstruktiondet klingade vackert från repetitionsrummet○äv. om en persons röst, tal el. språklåta (väl)
ett klingande skrattpå klingande franska○äv. om personfå (ngt) att låta med ljusa toner
klinga i glasenklingai klingande myntsemynt
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. klinga; trol. av lågty. klingen med samma betydelse; ljudhärmande; jfr klang, 1klinka
Subst.:vbid1-207712klingande;
klang
Man klingar i glaset och håller ett tal vid det stora samhällsbordet. Man ställer till en vacker skandal med att säga det rätta ordet.Erik Lindorm, Efter ungdomsruset (i Min värld, 1918)