Svensk ordbok 2009, webbversion

klipp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en klipp·et1av­skiljning med sax Nollett klipp med saxenfåren märktes med ett klipp i örat○spec. i film­sammanhangen lång tagning utan klipp○äv. bildligt om liknande rörelse, ofta upp­repadett par klipp med vingarnaett klipp (med ngt)sedan 1823till 2klippa 2ur­klippt bild eller text m-med.klippsamlingsilhuettklippett klipp (från/ur ngt)sedan ca 18353snabb affär med god vinst ibl. tack vare mindre nog­räknade metoder vard.ekon.klippekonomibörsklippsnabba klippgöra ett klippsedan 19694knappast plur. kraft i slag, spark e.d. särsk. sportsport.NN får skjuta fri­sparken – han har klippsedan 1969