Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
klirr·et●sprött, klingande ljud
vanligen från glas el. porslin
Nollporslinsklirrett lätt klirr av flaskor i systempåsenklirret av isbitar i grogglasenklirr i kassan
rikligt inflöde av pengar
lokförarstrejken gav oväntat klirr i kassan för de västsvenska bussbolagen
sedan 1865till klirra