Svensk ordbok 2009, webbversion

klirr substantiv ~et klirr·etsprött, klingande ljud vanligen från glas el. porslin Nollporslinsklirrett lätt klirr av flaskor i system­påsenklirret av is­bitar i grogglasenklirr i kassan rikligt in­flöde av pengarlokförarstrejken gav o­väntat klirr i kassan för de väst­svenska buss­bolagen sedan 1865till klirra