Svensk ordbok 2009, webbversion

klo substantiv ~n ~r klor·na1ofta plur. spetsig horn­bildning på yttersta tå- och finger­leden hos många djur särsk. anv. som fångst­redskap och vapen; vanligen en av flera i en grupp anat.zool.framklokräftklolejonklovassa klordra in klornaspärra ut klornahon hade rivmärken efter klorgjusen hade en fisk i klornalejonet slog klorna i bytet○äv. om före­mål, redskap e.d. som liknar en klo (ibl. spec. om nagel)hon hade långa röd­målade klor○äv. bildligthan har råkat i klorna på en galninghon har slagit klorna i en miljardärdra in klornavisa sig fredlig(are)​ för att kunna lösa den seg­dragna konflikten måste båda parter dra in klorna med näbbar och klorsenäbb visa klornavisa hur duktig eller farlig man kan vara​ efter massiv kritik visade parti­ledaren klorna i en skarp debatt­artikel sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. klo; gemens. germ. ord, bildat till en ord­rot med bet. ’krama i­hop’; jfr klia, klå 3 2den ända av en gaffel som griper om masten sjö.JFRcohyponymgaffel 2 klofallklohorngaffelklosedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossarium