Svensk ordbok 2009, webbversion

1klocka [klåk`a] substantiv ~n klockor klock·an1(om­vänt) bägarformat, kläppförsett, klingande metall­föremål särsk. anv. i kyrkliga samman­hang hush.relig.klockklangsilverklockavällingklockaklockan klämtarklockorna i Storkyrkan ringde till guds­tjänst○äv. om före­mål med annat ut­seende men liknande funktionalarmklockadörrklockaringklocka○äv. om före­mål med liknande ut­seende men annan funktioni sammansättn. klockkjolblåklockadykarklockaklockan klämtar för ngnngn ska döel. lämna sin tjänst, sitt uppdrag e. d.​ klockan klämtade för den siste fyr­vaktaren sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. klukka, klokka ’ring­klocka; kyrk­klocka’; av medeltidslat. clocc´a ’kyrk­klocka’; ljud­härmande 2an­ordning för tid­mätning som med visare eller siffror an­ger tiden (klock­slaget) på dygnet hush.JFRcohyponym3ur klockfjäderarmbandsklockaköksklockamoraklockaväckarklockaväggklockaklockan går rättklockan går felklockan går föreklockan går efterklockan saktar sigklockan tickarklockan slog sexställa klockanställa fram klockanställa till­baka klockandra upp klockansätta klockan på ringningvärden började se på klockan○äv.tid­punkt på dygnet klockan nio på kvällenklockan är fem minuter i tolv○äv. om liknande an­ordning för mätning av tid (utan an­givande av klock­slag)äggklocka○äv. bildligt, spec. för an­givande av vinkelhåll händerna klockan tio i två på ratten○spec. äv. i ut­tryck för bakåtsträveri e.d.han är ingen EU-fantast men han in­ser att vi inte kan vrida klockan till­bakaklockan TALdet ringer ingen klockadet låter inte bekant​ det ringer ingen klocka när du säger hans namn, men jag känner kan­ske i­gen honom när vi träffas en biologisk klockaen omkopplingsstation i hjärnan som följer dygnets rytmoch får kroppsliga och själsliga funktioner (kroppstemperatur, insomning, arbetsförmåga, humör etc.) att i sin tur växla mellan höga och låga nivåer i en dygnscykel; äv. allmännare om inre faktorer, hormoner o. d.​ biologiska klockor finns hos både en­celliga och fler­celliga organismer förstå vad klockan är slagenförstå vad man har att vänta​ det är bara att hoppas att polisen klarar upp brottet och att förövarna förstår vad klockan är slagen klockan är bara barnetklockan är inte mycketvard.​ ni ska väl inte gå hem redan, klockan är ju bara barnet! vrida klockan tillbakagå till­baka i tiden​ jag önskar att jag kunde vrida klockan till­baka och ha mina miss­tag o­gjorda sedan 1686Klockan klämtar för dig.Svensk titel på roman av Ernest Hemingway (1940) med handlingen förlagd till spanska inbördeskriget
2klocka [klåk`a] verb ~de ~t klock·ar1ta tid på ngn, vid tävling e.d. sport.han klockades för 10,28 på 100 meterklocka ngt, klocka ngn (för ngt)sedan 19412vanligen perf. part. ge klock­form åt kjol e.d. kläd.en klockad kjolklocka ngtsedan 1931Subst.:vbid1-208035klockande, vbid2-208035klockning