Svensk ordbok 2009, webbversion

klockspel [klåk`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en klock|­spel·et1samling klockor som spelar en melodi musikäv. om melodinklockspelet från stadshustornetsedan 16872typ av slag­instrument med metall­plattor som slås an med klubbor musikSYN.synonym1lyra 3 sedan 1782Konvolvelns lätta blomsterrevor hänga som tusen klockspel på de dödas gravar.Anders Österling, inledningsraderna till Lantlig kyrkogård (i Idyllernas bok, 1917)