Svensk ordbok 2009, webbversion
[klåk`-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
klock|spel·et1samling klockor som spelar en melodi
musik○äv. om melodinklockspelet från stadshustornetsedan 16872typ av slaginstrument med metallplattor som slås an med klubbor
musikSYN.synonym1lyra 3
sedan 1782Konvolvelns lätta blomsterrevor hänga som tusen klockspel på de dödas gravar.Anders Österling, inledningsraderna till Lantlig kyrkogård (i Idyllernas bok, 1917)