Svensk ordbok 2009, webbversion

klo`ve substantiv ~n klovar klov·entyp av skruv­stycke för fast­hållning av mindre före­mål verkt.ibl. äv. (i sammansättn.) om redskap för fast­hållning av levande varelserJFRcohyponymklave 2 handklovesedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. klovi ’kluven gren; kluven stång; boja’; gemens. germ. ord, bildat till klyva