Svensk ordbok 2009, webbversion

klubb substantiv ~en ~ar klubb·en1förening där med­lemmarna träffas med jämna mellan­rum ofta för att ut­öva visst gemensamt intresse el. för social sam­varo samh.spel.sport.JFRcohyponymsällskap 3 klubbhusklubbkamratklubblokalklubbmedlemklubbmärkegolfklubbstudentklubbungdomsklubben hemlig klubbexklusiva engelska klubbargå med i en klubb○äv. om förening i all­mänhetfackklubbidrottsklubbverkstadsklubb○äv. om mot­svarande lokalhan var på klubben hela kvällenen klubb (för ngra)sedan ca 1755av eng. club med samma betydelse; av fornnord. klubba ’bud­kavle’; jfr 1klubba 2vanligen i sammansättn. typ av nöjes­lokal vanligen öppen på natten; ofta (formellt) öppen bara för med­lemmar scen.jazzklubbnattklubbhon arbetar som servitris på klubbensedan 1770