Svensk ordbok 2009, webbversion

klump substantiv ~en ~ar klump·en●o­formligt (större) stycke material ibl. sammanbakat av ngt fin­fördelat form.JFRcohyponymklimp 1 degklumpfettklumpisklumplerklumpmalmklumpen klump jorden klump (ngt), en klump (av ngt)ha en klump i halsen/magenkänna sig betryckt​ han hade en klump i halsen när han sa adjö till sin familj i klumpsom en enhetutan hänsyn till de ingående delarna​ de dömdes i klump utan att det hade klar­lagts vad var och en hade gjort sedan ca 1520fornsv. klumper; trol. av lågty. klump(e) med samma betydelse; besl. med 1klamp, klimp; jfr 1klubba