Svensk ordbok 2009, webbversion

1klyf`ta substantiv ~n klyftor klyft·an1djup spricka i berg geol.JFRcohyponymravin bergsklyftaen botten­lös klyftaen smal, djup klyfta○ofta bildligtstor skiljaktighet t.ex. i å­sikter el. egenskaper JFRcohyponymgap 1 förtroendeklyftalöneklyftaen djup klyfta mellan makarnaöver­brygga klyftan mellan generationernaen klyfta (mellan ngra)sedan 1842; formen klyft 1541jfr sv. dial. klyft, klöft ’skåra; kluvet trä­stycke’; samma ord som klyft; till klyva 2bit med tre­kantigt tvär­snitt ur frukt eller grön­sak kokk.klyftpotatisapelsinklyftatomatklyftavitlöksklyftaskär avokadon i klyftoren klyfta (ngt), en klyfta (av ngt)sedan 1672
2klyf`ta verb ~de ~t klyft·ar●dela i klyftor kokk.sese1klyfta 2 klyfta ngtsedan 1890Subst.:vbid1-208577klyftande, vbid2-208577klyftning