verb ~de ~t
knä·ar1böja knäna
vanligen på grund av ansträngning
Nollhan knäade under bördan○äv. med konstruktionsväxlinghans knäande gång○äv. bildligtJFRcohyponymdigna
hon knäade under en alltför stor arbetsbördaknäa (under ngt)sedan 18392sparka (ngn) med ett knä
hon lyckades göra sig fri genom att knäa mannen i skrevet○äv. med avs. på föremålhan knäade bollen i målknäa ngn/ngtsedan 1958Subst.:vbid1-209915knäande