substantiv ~en ~ar
knäpp·en1mycket svagt smällande ljud
komm.psykol.det hördes en knäpp när låset gick igen○äv.svagt slag
hon gav honom en knäpp på kindenen knäpp på näsanen åthutning
rektorn fick en knäpp på näsan efter en inspektion av lokalernas brandskydd
få en knäppfå ett ryck av galenskapvard.
han fick en knäpp och anmälde sig till en dokusåpa
få en lidnersk knäppdrabbas av plötslig klarsynoch t.ex. finna lösningen på ett svårt problem
när hon väl hade kommit på en titel på sin roman fick hon en lidnersk knäpp och kunde fullfölja arbetet
sedan 1639till knäppa
2vanligen i sammansättn.
sup
kokk.färdknäppsedan 17913vanligen i sammansättn.
hastigt temperaturfall vintertid
meteorol.köldknäppsedan 18892knäpp
substantiv,
ingen böjning, neutr.
●vanligen i nekande uttryck
mycket svagt ljud
särsk. från person
Nolldet hördes inte ett knäppingen sade ett knäpphan fick inte ur sig ett knäppett knäpp (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 18343knäpp
adjektiv ~t
●(lätt) tokig
vard.admin.psykol.helknäppom du inte skruvar ner ljudvolymen blir jag knäpp○äv. om handling e.d.underlig
knäppa frågorsedan 1950-talettrol. till knäppa