Svensk ordbok 2009, webbversion
knä`veck
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
knä|veck·et●veck som bildas på baksidan av benet när det böjs
med.hänga i knäveckendarra i knäveckenvara rädd eller nervös
de ansvariga myndigheterna darrar i knävecken inför risken för kravallartade demonstrationer
sedan 1538