Svensk ordbok 2009, webbversion

knö`lbräcka substantiv ~n knölbräckor knöl|­bräck·anen ört med vita, mandeldoftande blommor i kvast och med grodd­knoppar som förr an­vändes mot njur- och gall­sten bot.SYN.synonymmandelblomma sedan 1868till 2bräcka 2