Svensk ordbok 2009, webbversion

1knapp substantiv ~en ~ar knapp·en1liten skiva, kula eller pinne som är av­sedd för till­slutning av vissa delar av klädes­plagg el. för prydnad af.bot.kläd.kokk.knappaskträknapptröjknappknäpp knappen!knäpp upp knapparna!sy i knapparen vit jacka med gyllene knappar och axel­klaffardet fattades en knapp i skjortan○äv. om an­dra före­mål med liknande formsadelknappståndarknapp○spec.liten rund platta med text att fästa på kläder sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. knapper ’knapp; rund knopp på tält­stång, torn m.m.’; gemens. germ. ord, besl. med knopp 2liten (rund) an­ordning som man trycker på för att manövrera ngt särsk. för att starta el. stoppa ngt mekaniskt el. elektroniskt hush.tekn.knapptelefonhissknappstartknappstoppknapptrycka på en knapptrycka ner en knapp på snabb­telefonenknappen för in­spelning var in­tryckt○ibl. bildligt för att an­tyda att ngt löper automatisktde frågade honom om matchen och det var som att trycka på en knapp – inte en detalj undan­hölls demsedan 1888
2knapp adjektiv ~t ●som är i minsta laget admin.utstr.JFRcohyponymknalcohyponymknaper 1cohyponymsnål 2cohyponymtorftig penningknapplönen var knappen knapp majoriteten knapp (men klar) seger○äv.torftig, fattig de levde i knappa om­ständigheterhan har det ytterst knappt○äv. om måttangivelser e.d.som ligger precis under gränsen för viss kvantitet men än­då kan betecknas så huset låg en knapp kilometer in i skogenvi ses om en knapp månadde hade en knapp halv­timme på sig○äv.koncentrerad ordknappen knapp spel­stilmed knapp nödsenöd 1 sedan 1544trol. av lågty. knap ’o­tillräcklig; sparsam; snabb’