substantiv ~et
knarr·et●knarrande ljud
med.skoknarrknarret från pjäxorna○spec. om viss röstkvalitetknarr i röstensedan 1651till knarra
2knarr
substantiv ~en ~ar
knarr·en1vanligen i sammansättn.
typ av fågel som har ett knarrande läte
zool.kornknarrängsknarrsedan 1772till knarra
2typ av havsgående fornnordiskt lastfartyg
NollJFRcohyponymlångskepp 2
sedan 1000-taletrunsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform knar, fornsv. knar; till knarra (trol. efter det knarrande ljudet i trävirket vid sjögång)
3motorcykel
vard.trafik.sedan 1950-talet4knarrig person
vard., mindre brukl.psykol.yrk.en gammal knarrsedan 1733