verb ~de ~t
knarr·ar●ge ifrån sig utdragna, dova friktionsljud
komm.knarrande skortrappan knarrade hemtrevligtsängen knarrar när man vänder på sig○äv. i opers. konstruktiondet knarrade i snön○äv. som en sorts anföringsverb, ofta med antydan om vresighet e.d.”Hm”, knarrade gubbenknarrasedan ca 1490Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. knarra; ljudhärmande
Subst.:vbid1-209337knarrande,
vbid2-209337knarrning;
1knarr