substantiv ~n el. knastret
knastr·et●ett slags tobak
av enklare slag
ngt åld.kokk.○äv.cigarett
sedan ca 1680efter nederl. k(a)naster(tobak) med samma betydelse, eg. ’tobak i korg’; av spa. canastro ’flätad korg’; av grek. kan´astron ’korg’; jfr kanister
2knas´ter
substantiv knastret
knastr·et●knastrande ljud
Nollknasterhårdknastret från högtalarensedan 1891till knastra