substantiv ~en ~ar
knekt·en1(fot)soldat
mil.yrk.○äv. om militär i allmänhetnedsätt.knektyrket○äv. bildligt om ngns handgångne man e.d.nedsätt.maffialedarens knektar○äv.spelkort med valör närmast över tian
det lägsta ”målade kortet”
ruter knektsedan 1521jfr fornsv. knekt ’soldat; dräng’; av lågty. knecht, ty. Knecht ’gosse; tjänare’
2stöd för båge eller valv
vanligen i form av en halvkolonn mot en mur
mest histor.arkit.sjö.sedan 1836