Svensk ordbok 2009, webbversion
knip
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
knip·et
●
nyp
○
vanligen utvidgat
kortvarig och häftig (mag)plåga
magknip
sedan 1721 i bet. ’magplågor’
till
2
knipa
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
knip·et●nyp
○vanligen utvidgatkortvarig och häftig (mag)plåga
magknipsedan 1721 i bet. ’magplågor’till 2knipa