substantiv ~n knipor
knip·an1mycket besvärlig situation
vanligen tillfällig
NollJFRcohyponymtrångmålcohyponymdilemma
penningknipaekonomisk knipa(för)sätta ngn i knipahamna i en svår knipavi måste hjälpa dem ur knipan(i) knipa, (ur) knipansedan 1615till 2knipa
2en kraftigt byggd, korthalsad dykand som vid flykt ger ifrån sig ett visslande vingljud
särsk. starkt hos (den svartvita) hannen
zool.sedan 1619sv. dial. knip(e); trol. ljudhärmande
2kni`pa
verb knep knipit knipen knipna, pres. kniper
knip·er●klämma ihop (kroppsdel) hårt
vanligen mot angränsande kroppsdel
knipa med fingrarnaknipa med benen○ofta med tonvikt på resultatetmed partikel, särsk.ihop, samman
knipa ihop ögonenknipa samman läpparna○äv.ofta med partikelnav
dela, förkorta
långsmalt föremål
kniptångknipa av ståltråden○äv. bildligt, spec.göra ont (i magen)
som av ngt som kniper
det kniper i magen○spec. äv.lägga beslag på
hon knep huvudrollenknipa (ihop/samman) ngt, knipa (med ngt) (om ngt), knipa (av ngt)knipa käftsekäft
om det kniperom det verkligen skulle behövas
han är utbildad fritidsledare men kan även jobba som brevbärare om det kniper
sedan 1610av lågty. knipen med samma betydelse; jfr knep, knippa
Subst.:vbid1-209430knipande,
vbid2-209430knipning;
knip