Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n knippor
knipp·an●samling föremål som är hophållna i ena ändan
och spretande i den andra
mått.JFRcohyponymknippecohyponymbunt
nyckelknipparädisknippaspöknippaen knippa persiljaen knippa (ngt), en knippa (av/med ngt)sedan 1501–02 (i sammansättn. med hö- som tillnamn)Stockholms Stads Skottebok 1501–1510fornsv. knippa; trol. till 2knipa