Svensk ordbok 2009, webbversion

knipp`e substantiv ~t ~n knipp·et●samling linjer e.d. som ut­går från samma punkt och sprider sig åt alla håll bot.mått.nervknippeett knippe divergenta ljus­strålar○äv.samman­hållen grupp (konkreta eller abstrakta) före­teelser JFRcohyponymbuntcohyponymknippa muskelknippepatronknippeett knippe dillett knippe nya låtar○äv.typ av blom­ställning med huvud­axel och biaxlar, alla av­slutade med toppblommor ett knippe (ngt), ett knippe (av/med ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. knippe; se knippa