Svensk ordbok 2009, webbversion

kniv substantiv ~en ~ar kniv·en●ett verk­tyg som består av ett tunt, skarpt (metall)blad med skaft anv. som skär- el. ätverktyg, vapen m.m. verkt.JFRcohyponymdolk knivhuggknivseggknivspetsknivstickbordsknivflintknivmoraknivpennkniven vass kniven slö knivdra knivkasta knivhan bar all­tid kniväta med kniv och gaffelkassörskan hotades med en kniv○äv.skärande maskin­del JFRcohyponymblad 4 plogknivmaskinens roterande knivarha kniven mot/på strupenvara i en mycket pressad situation​ hon skriver som bäst när hon har kniven mot strupen; före­taget har kniven mot strupen och kämpar för att vända fjol­årets miljard­förlust till vinst strid på knivense2strid 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kniver; gemens. germ. ord; trol. besl. med 2knipa De långa knivarnas natt.Gängse svensk benämning på den natt (natten till den 30 juni 1934) när Hitler lät mörda en mängd oppositionella inom den nationalsocialistiska rörelsen