verb ~de ~t
knix·ar●niga hastigt
vanligen om liten flicka
ngt åld.komm.flickorna knixade när rektorn kom in○äv.göra hastig böjning eller vridning
på en led
mindre brukl.knixa med huvudetknixa (med ngt)sedan 1823av ty. knicksen ’göra en böjning’, till knicken ’bryta’; besl. med kneken
Subst.:vbid1-209582knixande,
vbid2-209582knixning;
knix