Svensk ordbok 2009, webbversion

kno`ga verb ~de ~t knog·arägna sig åt mödosamt (kropps)arbete arb.spec.gå mödosamt ofta för att man bär på ngt tungt knoga upp­för backenhan kom knogande på påsar och paketknoga (med ngt), knoga (ngnstans)sedan 1749bildn. till knoge; jfr sv. dial. knoga, knoa ’arbeta med knogarna’ Subst.:vbid1-209621knogande; knog