substantiv ~n knogar
knog·en●vanligen plur.
upphöjning som bildas av de innersta fingerlederna när handen knyts
med.han knöt händerna så att knogarna vitnadesedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. knoe; nord. ord, urspr. ’ngt som man trycker, stöter med’; jfr knoga