Svensk ordbok 2009, webbversion

knopp [knåp´] substantiv ~en ~ar knopp·en1an­lag till ett skott hos en växt bot.knoppstadiumgrenar med ljus­gröna knoppar○särsk. om o­utslagen blommablomknopprosenknoppsedan ca 1500Sex ekonomiska traktaterfornsv. knopper; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt hop­tryckt’; jfr 1knapp, 1knop, knyppla 2liten, prydande kula som är fäst på ngt, vanligen som övre av­slutning hush.flaggstångsknoppsängknoppen käpp med försilvrad knoppskåp­dörrar med knopparvara klar i knoppenha ett klart intellekt​ rör man på kroppen blir man klar i knoppen är hennes motto som gymnastik­lärare sedan 1588Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?Karin Boye, Ja visst gör det ont (i För trädets skull, 1935)