Svensk ordbok 2009, webbversion

1knorr [knår´] substantiv ~en ~ar knorr·enliten spiral el. liknande vriden form komm.grisen har knorr på svansenäv. bildligt, spec.snurr på (fot)boll mål­vakten miss­räknade sig på knorren och tappade in bollenspec. äv.fyndigt ut­formad av­slutning talet av­rundades med en trevlig knorren knorr (på ngt)sedan 1674till knorra sig
2knorr [knår´] substantiv ~et knorr·et1små­muttrande klagan komm.SYN.synonym2knot knorr (över ngt/SATS)sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. knor; till knorra 1 2kurrande i magen fysiol.sedan 1772