Svensk ordbok 2009, webbversion
[knår´]
substantiv ~en ~ar
knorr·en●liten spiral
el. liknande vriden form
komm.grisen har knorr på svansen○äv. bildligt, spec.snurr
på (fot)boll
målvakten missräknade sig på knorren och tappade in bollen○spec. äv.fyndigt utformad avslutning
talet avrundades med en trevlig knorren knorr (på ngt)sedan 1674till knorra sig
[knår´]
substantiv ~et
knorr·et1småmuttrande klagan
komm.SYN.synonym2knot
knorr (över ngt/SATS)sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. knor; till knorra 1
2kurrande i magen
fysiol.sedan 1772