[knår`a]
verb knorrade knorrat
knorr·ar●ofta med partikelnihop, utan större betydelseskillnad
kröka eller rulla ihop sig
○ofta med åtföljande rörelse framåtfrisparken knorrade sig upp i kryssetknorra (ihop) sigsedan 1690sv. dial. knorra ’rulla ihop; trassla till’; besl. med knorra 1
Subst.:vbid1-885757knorrande,
vbid2-885757knorrning