verb ~de ~t
knuff·ar●ofta med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, omkull, undan
ge knuff(ar) med kropp eller armar
komm.JFRcohyponymskjutsa 2cohyponymstöta 1
hon knuffades omkullvakterna knuffade undan de nyfiknaknuffa (bort/fram/omkull/undan) ngn/ngt, knuffa (på ngn/ngt)sedan 1734av lågty., ty. knuffen med samma betydelse; trol. ljudhärmande
Subst.:vbid1-209735knuffande,
vbid2-209735knuffning