substantiv ~en ~ar
knyck·en●kort, tvär och plötslig rörelse
komm.JFRcohyponym2kast 3cohyponymryck
bussen stannade med en knyckhan visade riktningen med en knyck med huvudet○ibl. äv.tvär krök
på väg e.d.
JFRcohyponymknix 2
en knyck (med/på ngt)sedan 1780till knycka 1
2knyck
substantiv,
plur.
●nästan enbart i obest. f.
kilometer per timme
vard.trafik.Porschen kom upp i 100 knyck på 4 sekundersedan trol. 1980-taletbesl. med 1knyck