Svensk ordbok 2009, webbversion
knyck`a
verb knyckte knyckt, pres. knycker
knyck·er1utföra knyck(ar)
komm.JFRcohyponymrycka 2
knycka (med/på ngt)knycka på nackensenacke
sedan ca 1635alternativform till sv. dial. nycka ’rycka; dra’ (fornsv. nykkia); jfr nyck
2stjäla
vanligen ngt av mindre värde
vard.NollJFRcohyponymsnattacohyponymnallacohyponymroffacohyponymsno 3
knycka äpplen○ofta bildligtknycka en idéknycka ngtsedan 1880eg. ’hastigt rycka åt sig’; till knyck
Subst.:vbid1-209803knyckande,
vbid2-209803knyckning (till 1);
knyck (till 1)