Svensk ordbok 2009, webbversion
kobbe
[
kåb
`
e
]
substantiv
~n kobbar
kobb·en
●
liten, låg, rundad bergö
i skärgården
geogr.
JFR
cohyponym
2
både
kobbar och skär
sedan 1853
östsvenskt dialektord, sidoform till
kubbe
; se
kubb
[kåb`e]
substantiv ~n kobbar
kobb·en●liten, låg, rundad bergö
i skärgården
geogr.JFRcohyponym2både
kobbar och skärsedan 1853östsvenskt dialektord, sidoform till kubbe; se kubb