Svensk ordbok 2009, webbversion

kod [kå´d] substantiv ~en ~er kod·en1o­begriplig följd av siffror och bok­stäver med ett inne­håll som måste hemlig­hållas ut­om för ett få­tal biol.databehandl.språkvet.JFRcohyponymchiffer kodordsifferkodde lyckades knäcka den hemliga kodenbudskapet ska tolkas enligt en speciell kod○ngn gång äv. utan inne­börd av sekretessprogramkod○äv. bildligt om före­teelser i sam­band med fort­plantningen som kan upp­fattas som en sorts kod­systemden genetiska kodensedan 1906av fra. code ’lag­samling; regel’; av lat. co´dex, se kodex 2samling av normer samh.uppförandekodyrkeskodsedan 1903