Svensk ordbok 2009, webbversion

kodex el. codexcodex [´d-] substantiv ~en ~ar kod·ex·en, cod·ex·en1samling före­skrifter t.ex. lagar el. normer; vanligen abstrakt samh.hederskodexmoralkodexsedan 1795av lat. co´dex ’bok; räkenskaps­bok’, äldst av trä­tavlor, senare av pergamentblad; urspr. bet. ’trä­kloss’ 2gammal hand­skrift i bok­form särsk. i namnbok.Codex argenteus eller Silverbibelnsedan 1811