Svensk ordbok 2009, webbversion

koefficien´t substantiv ~en ~er ko·ef·fici·ent·en1tal (konstant) som en variabel (t.ex. x, y) multipliceras med admin.JFRcohyponymmultiplikator i polynomet 3x + 2y är 3 och 2 koefficienterkoefficienten (för ngt)sedan 1801bildn. till lat. co- ’till­sammans med’ och effic´ere ’åstad­komma’ 2ofta i sammansättn. konstant (typisk för ett ämne) med vars hjälp man kan beräkna den verkan eller förändring som upp­kommer genom viss fysisk på­verkan fys.elasticitetskoefficientutvidgningskoefficientsedan 1884