[kåj´]
substantiv ~en ~er
koj·en●sovplats på fartyg
heminr.sjö.kojplatsde fick binda fast sig i kojen under stormen○ngn gång äv. utvidgatsäng
vard.kojdagskrypa till kojs
gå till sängs
de skulle precis krypa till kojs när brandlarmet satte igång
sedan 1674av nederl. kooij ’inhägnad; koj’; samma ord som 1koja