substantiv ~n kokor
kok·an●naturlig jordklump
jordbr.jordkokasedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. koka; besl. med kaka, kex
2koka
[kå´-äv.ko´-]
substantiv ~n
kok·an●ett läke- och njutningsmedel som bereds av torkade blad från kokabusken
särsk. anv. av indianerna i Anderna
kokk.kokabladkokabusketugga kokasedan 1867via spa. av sydam. indianspråk coca ’kokabuske’
3ko`ka
verb ~de el. kokte, ~t el. kokt, perf. part. vanl. kokt, pres. ~r
kok·ar1ibl. med partikelnupp
vara i stark bubbling och snabbt övergå till gasform
om vätska
fys.kem.kokk.psykol.vatten kokar vid 100 grader vid normalt lufttryckvattnet kokade upp○särsk. i matlagningssammanhang, med tonvikt på resultatetmed partikel, t.ex.bort, ihop, in
såsen kokade ihopall vätska kokade bort○ibl. äv. om fast föda (i vatten)fisken ska koka i en kvart○äv. bildligt, spec.vara i stark rörelse
och bubbla som vid kokning
kokande strömvirvlar○spec. äv. om personvara mycket upprörd
hon kokade av vredekoka (bort/ihop/in/upp)få ngns blod att kokaseblod
hålla grytan kokandesegryta
sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. koka ’tillaga genom kokning’; av lågty. koken med samma betydelse; av lat. coq´uere med samma betydelse; jfr dekokt, 1kock, kök, terrakotta
2ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
försätta (vätska) i stark bubbling genom upphettning
särsk. i samband med matlagning
kokk.kokkärlkoka upp en liter vattenkoka vattnet för att döda bakterierna○äv.hetta upp (matvara) i kokande vatten
så att den blir ätbar
kokhönskokköttkoka äggkoka potatiskoka kaffe○äv. med avs. på andra företeelserbehandla med kokande vatten
koka tvättenkoka (upp) ngtsedan ca 1420Bonaventuras BetraktelserSubst.:vbid1-210383kokande,
vbid2-210383kokning;
kok