Svensk ordbok 2009, webbversion

1kokett [-ket´] adjektiv, neutr. ~ kok·ett●som lägger stor vikt vid att försöka göra sig attraktiv särsk. om kvinna ngt ned­sätt.admin.psykol.JFRcohyponymtillgjordcohyponymbehagsjuk hon var för kokett för att an­vända glas­ögonhon speglade sig kokett i vattnet (adv.)○äv. om handling el. klädsel e.d.hennes koketta och flirtiga skratten kokett hatt○äv. bildligt om handling som ut­förs en­bart för att vinna sympatier e.d.hans koketta å­beropande av höga principersedan 1736av fra. coquet med samma betydelse, till coq ’tupp’; jfr kokard, kokott
2kokett [-ket´] substantiv ~en ~er kok·ett·en●mycket kokett kvinna åld.psykol.yrk.sedan 1731Men i nätta flockar som buketter av syrener, rosor och tulpan Stockholms unga damer och koketter skymta fram vid Feiths och Röda kvarn.Evert Taube, Stockholmsmelodi (i Fritiof Anderssons visbok, 1929)