[kå`l-]
substantiv ~n kolgruvor
kol|gruv·an●gruva där (sten)kol bryts
mineral.kolgruvearbetarekolgruvedistriktkolgruvorna i Walessedan 1720Svensk ordbok 2009, webbversion
[kå`l-]
substantiv ~n kolgruvor
kol|gruv·an●gruva där (sten)kol bryts
mineral.kolgruvearbetarekolgruvedistriktkolgruvorna i Walessedan 1720