Svensk ordbok 2009, webbversion
kollabe
´
ra
verb
~de ~t
kol·lab·er·ar
●
falla ihop
om person el. verksamhet
mindre brukl.
psykol.
kollabera
sedan 1868
av lat.
colla
´
bi
’falla ihop’; jfr
kollaps
Subst.:
vbid1-210808
kollaberande
,
vbid2-210808
kollabering
;
kollaps
verb ~de ~t
kol·lab·er·ar●falla ihop
om person el. verksamhet
mindre brukl.psykol.kollaberasedan 1868av lat. colla´bi ’falla ihop’; jfr kollaps
Subst.:vbid1-210808kollaberande,
vbid2-210808kollabering;
kollaps