[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kol·lat·ion·en1festligt samkväm
formelltscen.sedan 1642ur lat. colla´tio ’sammanförande’; jfr kalas, konferera
2kontrolläsning av en avskrift mot originalet
bok.kollation (av ngt)sedan 1635Svensk ordbok 2009, webbversion