[kåle´-el.kåle`-]
substantiv kollegiet kollegier
kol·legi·et●myndighet där beslut fattas efter omröstning
pedag.samh.○äv. om (sammanträde med) en skolas lärarkårkollegierumlärarkollegium○urspr. om (äldre) ämbetsverk där ärendena handlades genom samråd mellan myndighetens ledamötermest histor.kammarkollegiumkommerskollegiumsedan 1617av lat. colle´gium ’sammanslutning’, senare även ’åhörarkrets’, till collig´ere ’samla’; jfr college, kollekt