Svensk ordbok 2009, webbversion

kollek´t substantiv ~en ~er kol·lekt·enin­samling för väl­görande ända­mål vid guds­tjänst relig.kollektbössakollekthåväv. med tanke på de in­samlade pengarnata upp kollektge kollektkollekten upp­gick till 5000 kronorsedan 1639av lat. colle´cta ’samlande; samling’, till collig´ere ’samla’; jfr kollegium, kollektion