Svensk ordbok 2009, webbversion

1kollektiv [kål´-el.-i´v] adjektiv ~t kol·lekt·iv1som har att göra med en större grupp (personer) som helhet admin.sociol.MOTSATSantonymindividuell kollektivtrafikkollektiv bestraffningkollektiva lösningar av barnpassningsproblemethon brukar ta bilen till jobbet men han åker kollektivt (adv.)○särsk. i fråga om gemensamma an­strängningar el. intressenkollektivjordbrukkollektiv säkerhetkollektiva in­satserkollektiva an­strängningarde beslöt att driva fabriken vidare kollektivt (adv.)sedan 1799av lat. collecti´vus med samma betydelse; jfr kollekt 2som i singular betecknar ett fler­tal om substantiv admin.kollektiva substantiv som ”folk”sedan 1814
2kollektiv [-i´väv.kål´-, kål`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kol·lekt·iv·et1grupp personer som betraktas som en samman­hållen helhet på grund av gemensamma intressen, inre sam­arbete, samman­hållning ut­åt etc. admin.sociol.yrk.löntagarkollektiven reform som är för­månlig för kollektivet av hyres­gäster○ofta i mots. till personer som av­viker från gruppen; med negativ bi­betydelsevanligen best. f. sing. JFRcohyponymindivid kollektivets trycken konstnärs­natur som inte vill under­kasta sig kollektivets kravsedan 18762grupp personer som är samlad kring ngt gemensamt t.ex. ngn verksamhet el. ngt intresse admin.sociol.yrk.jordbrukskollektivkonstnärskollektiv○särsk. om grupp som bildar gemensamt hus­hållbo i kollektivhon lämnade sin man och flyttade till ett kollektivsedan 1925; vidgad anv. sedan 1965
3kollektiv [kål´-el.-i´v] substantiv ~et ~er kol·lekt·iv·et●substantiv i singular som betecknar ett fler­tal språkvet.JFRcohyponymämnesnamncohyponym1appellativ exempel på kollektiver är ”mygg” och ”folk”sedan 1815